Lugn i kaoset

T-centralen, rusningstid, en man i kostym.

Vintern håller i sig

Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Grått. Vackert.

Bajs till salu på vårutställningen

Det enda som inte var skit på Liljevalchs vårutställning var en hög med bajs för 18.000 kronor.

Medan jag stod och beskådade den luktlösa högen av kogödsel, formgiven av Annette Felleson med den obegripliga titeln "Jag älskar mig, älskar du mig", kom en äldre kvinna fram till mig:

"Vad är detta?" frågade hon.

"Avföring", svarade jag.

Hon blev tyst. Tittade. Och utbrast:

"Älgpannkakor! Fantastiskt".

Fram till dess trodde jag det bara var en hög av bajs. Kvinnan fick mig att inse att det var så mycket mer än så. Det var pannkakor. Älgpannkakor. Fantastiskt.

Insyn

De fem trumpetstötarna brukar Hötorgsskraporna kallas för, vars modernistiska silhuett blivit synonymt med huvudstaden. Den nästa sista (som är fotograferad från den mittersta), mätt från Sergels Torg, har arkitekt Anders Tengbom som fader och restes mellan 1957 och 60. De 19 våningar höga huset är i princip fortfarande i orginal.

De andra skraporna är skapade av David Heldén, Sven Markelius, Lars Erik Lallerstedt samt Backström & Reinius.

Tom Waits i pissoaren

Restaurang Tranan, källarvåningen, fredagskväll, samtal med bartendern:

”Vad fina mosaiker ni har på muggen”.
”Tack”
”Det ser ut som ansikten. Är det några man känner igen?”
”Det är artister som har spelat här tidigare”.
”Som vem då?”.
”Tom Waits”.
”Menar du att jag precis kissat på Tom Waits?”.
”Jag vet inte om det är just han vid pissoaren. Det kan ha vart Tupac. Eller Lloyd Cool”.
”Har de verkligen spelat här?”.
”Ja, och massa andra. Där borta i hörnet” säger han och pekar mot ett litet skrymsle där ett bord står nu.

Även Lyle Lovett, A Tribe Called Quest, Craig David och Timbuktu har spelat nere i den trånga källarlokalen.
Formgruppen heter typ Vos.

Dregens julhälsning

”Det var väldigt enkelt att komma upp med idén; pepparkakor är gott och Kiss är bäst”.

Det var en pojkdröm som gick i uppfyllelse för The Hellacopters gitarrist Dregen när han fick göra en replika av Kissalbumet Alive - i pepparkaksdeg.

Den smaskiga installationen ”Cookie Monster” fungerar som julskyltning för varuhuset Pub. Så om hårdrockarna flockas i ovanligt stora skaror på Drottninggatan så har det sin naturliga förklaring.

Hyllningarna från hårdrocksvärlden lät inte vänta på sig.
”Grymt bra jobbat Dregen!!!” skriver fanzinet Kiss Army News och vi stämmer in. Skönt att slippa vinkande tomtar och bleka änglar.

Även artisterna Amir Chamdin, Lisa Milberg och Snook fick fria händer att tolka julen, vilka alla egentligen är värda var sitt inlägg på Stan är full av konst. Men... You Wanted the Best, You Got the Best!

Ängeln över Tomtebogatan

Tvärs över Tomtebogatan i Birkastan hänger en lysande kub. När man nattetid vandrar längst gatan är det som om ljuset skänker trygghet och lugn. Det sitter nämligen en ängel och gungar där uppe.

Kuben är resultatet av ett ovanligt firande hos bostadsrättsföreningen Norrbacka. I samband med föreningens 80-årsjubileum ombads konstnären Mikael Richter, bosatt i fastigheten, att skapa något vackert. Firandet sammanföll nämligen med kulturhuvudstadsåret 1998.

Resultatet blev den hängande neonljusinstallationen "Änglagungan".

Konstverket blev så omtyckt att föreningen Änglagungans vänner lyckades få det att hänga kvar efter kulturhuvudstadsårets utgång. Än idag är det föreningen vi har att tacka för att gungan försätter att lysa.

Abstrakt expressionism efter stängning

Vad hade den amerikanske expressionisten Jackson Pollock gjort med ett gäng sprayburkar och en vit vägg? Kanske något i stil med det som uppenbarar sig när Vivobutiken i Hornstull stängt och jalusierna dragits ner.


Precis som Pollock lyckas upphovsmännen till dessa abstrakta medryckande sprayburksdrag skapa rörelse, rotation och oordning. Med dess icke-geometrisk uttryck formas ologiska kombinationer av ting som löper samman utan att finna någon meningsfull koppling, utan bildar ett skönt virrvarv av mönster och färgglatt trassel.

Eller är det bara en naturlig följd när ett gäng rastlösa tonåringar går loss med varsin sprayburk på en vit vägg?

Frågan är nu vad butiksföreståndaren har för planer för verket?

"Det ser väldigt illa ut, men efter flera försök att måla över detta ser vi inte det som en lösning på problemet. Om du har en bra lösning på problemet är vi väldigt tacksamma för det", svarar man vid butiken.

Klart vi har en lösning på problemet - låt konstverket leva vidare!

Vilse i förvirrande korridorer

”Det var läskigt!” utrister en herre som är på väg ut ur konstverket samtidigt som jag kliver in.

Sven Nilssons förvirrande korridorer, för närvarande utställt på Bonnier Konsthall, ställer förnuft och känsla på huvudet. Korridoren är minst hundra meter lång med flera korsande gångar och dörrar. Jag ser det. Men förnuftet vet att om jag går rakt fram kommer jag slå näsan i en spegel.

Korridoren kröker sig flera gånger tills den sluter sig själv. Vid varje krök finns en spegel i 45° som visar vad som finns bakom nästa hörn på ett sätt att man framför sig ser en rak korridor. Längst bort i korridoren kan man iaktta sig själv sedd bakifrån. Konstruktionen gör att hur man än vänder sig eller går åt sidan, så är man ändå iakttagen, övervakad.

Konstverket är karaktäristiskt för göteborgaren Sven Nilsson som gjort sig ett namn för att använda sig av starkt illusoriska redskap.

Det mest obehagliga är när man försöker finna vägen ut igen. Första dörren jag provar är låst. Andra dörren också. Tredje med… och fjärde. Hur fan kommer jag ut? Ska jag ropa på hjälp? Banka i väggen? Nervöst börjar jag nynna på de sista raderna i Hotel California: ”You can checkout any time you like, But you can never leave!”.

En fjäril i betong

I Rålambshovsparken finns en fjäril. De har stått där sedan 1980 som en avskild vrå eller vindskyddande parkmöbel för stadens flanörer.

Skulptören heter Elli Hemberg (1896-1994) som med spännande proportioner, måttenheter och symmetri lockar fram harmoni och skönhet. Hela skulpturen skapades först som ett klippark i kartong innan den tillverkades i full skala i betong vid en verkstad i Norrköping.

Vem som står för den svarta graffitikludden är fortfarande okänt.

Lycka på ett elskåp

Fantastiskt vackert. På ett ensamt elskåp i ett novembergrått Hornstull sitter denna slitna affisch och sprider lycka.

Vem som jag har gjort den? Ingen aning. Vad är det han är så glad över? Ingen aning. Det är liksom upp till var och en att fylla i.

Tidig tisdagsmorgon

Vad är konst? Om man låter bli att ställa den frågan utan bara öppnar sinnena för de upplevelser som staden bjuder på kommer du finna skönhet i varenda vrå. Denna bild är tagen en tidig tisdagsmorgon på Västerbron.

Utsikten från bron är utsedd till Stockholms vackraste (enligt någon undersökning). Bron nämns i åtskilliga dikter där strofen i Beppe Wolgers Sakta vi gå genom stan kanske är den vackraste: "På Västerbron, i den himmelska ron, en spårvagn går ensam och tom."

Klaustrofobiska självporträtt

De klaustro- fobiska självporträtt som fotograf Anna Gerdén har tagit är som små berättelser om rum. Även om bilderna är fulla av humor är det som om skrattet sätter sig i halsen. Hennes absurt komiska och återhållet sorgsna fotografier hänger på nedersta våningen i Kulturhuset. Utställningen kallar hon Se genom mig.

I ljusets hastighet

Det känns som att jag flyger fram genom rymden i ljusets hastighet.

Det är förstås innan verkligheten knäpper med fingrarna och myndigt talar om att jag sitter i en gammal Volkswagen Vento i Söderledstunneln, ganska exakt i tillåtna 70 kilometer i timmen.

Den en och en halv kilometer långa tunneln invigdes 1984 och går mellan Centralbron och Johanneshovsbron på Södermalm. Tunneln är byggd i form av två separata tunnelrör med två filer i varje rör. Söderledstunneln är en magnifik söndagsutflykt i sig.

Tidningsläsarna

Precis utanför St Eriks ögonsjukhus står den här samlingen glosödga tidningsläsare. Det är något fridfullt med dem, inte minst det lilla barn som står bakom figurerna och lite blygt klämmer sig fast i farmors ben.

Sedan 1972 har de stått där då Sven Lundqvist gav dem liv.

Skåpet är fint men motivet fantastiskt

Detta är motivet på ett cd-skåp vilket är till salu för en förmögenhet på Designtorget. Gör så här. Slit av luckorna, stoppa in dem i en ram och du har ett konstverk som skulle göra alla från sekelskifteskonstnärer till Södermalmshiphopare imponerade. Skåpet är fint men motivet fantastiskt.

Skåpet och motivet är designat av Niclas Collén och Jesper Zacco.

Begrundand intuition

Vassa Eggen har många fina sidor men väggen på dasset är kanske det mest tänkvärda. En skön motsägelse som slår knut på sig själv, ett desperat försök att vara fri i tanken vilket slutar i en tom återvändsgränd. Eller tänker jag fel?

Stillhetens målare

Ida Lorentzen har kallats för stillhetens målare. De rum som utgör motiven i hennes verk är sparsamt möblerade eller helt nakna, med ljus och skuggor som leker enkelt med fantasieggande vinklar.


Millesgården är vacker under hösten. Men utsällningen med Ida Lorentzen gör det värt att strunta i promendaden bland de bedårande statyerna och istället stanna kvar i konsthallen, slå sig ner mitt i det ljusa rummet och låta sig sugas in i de avkopplande konstverken.

Och medan ni är där; passa på att ät den fina pumpasoppan med ett glas rödtjut i bistron.

Ida, när och var ställer du ut nästa gång?

Keith Haring vid Slussen

Ja, visst är det helt fantastiskt vackert. Hur kan en tunnelbana vara så vacker? Ibland blir jag ledsen när stressade tjänstemän steppar förbi Slussen utan att uppmärksamma de fantastiska konstverk som finns där, precis framför ögonen.

Vackrast, enligt min mening, är de Keith Haring-liknande sexkantiga figurer som skiljer röd linje västerut från grön linje mot syd.

Och om jag kommer på nån liten sketen fjortis som sprejar på dem igen är det drop kick i fontanellen som gäller.

Stan är full av konst

De är där precis framför dig. Överallt. Konstverken. Vi bor i en stad, i en värld, full av vackra skapelser och roliga figurer.

Det är inte bara på gallerier och museum man hittar de bästa verken. Tunnelbanan är totalt nedlusad av vågade konstverk, i parkerna står roliga skulpturer och spännande installationer och överallt i stan finns fantasifull grafitti, afficher och olovliga markeringar.

Bloggen Stan är full av konst hoppas kunna lyfta fram några av dessa fantastiska detaljer - tipsa oss gärna om sköna konstverk som du tycker borde uppmärksammas: stanarfullavkons[at]yahoo.se. På samma e-postadress kan du sätta upp dig på ping-listan så du får ett e-brev varje gång ett nytt inlägg publiceras.

Till vår hjälp: en liten mobilkamera, alltid redo att föreviga de små detaljer i omgivningen som lyser upp vardagen. Och ett kliande intresse för udda ting.